Affichage des articles dont le libellé est NATO. Afficher tous les articles
Affichage des articles dont le libellé est NATO. Afficher tous les articles

06/01/2026

Loro hanno i martelli, noi siamo i chiodi: la “politica di difesa” europea ignora la sicurezza umana

Ben Cramer, 5/1/2026
Tradotto da Tlaxcala

Familiarizzatosi con la sociologia della Difesa all’École des Hautes Études en Sciences Sociales, Ben Cramer si avvicinò alla polemologia, per poi unirsi al Department of Peace Studies a Bradford prima di fare le sue prime esperienze all’interno di Greenpeace nelle campagne per il disarmo. Ricercatore al CIRPES, ha lavorato sull’esercito di milizia svizzero – per conto della Fondation pour les Études de Défense Nationale. Giornalista, ex-produttore del programma ‘Fréquence Terre’ su RFI, co-conduce nel 2008 il primo dibattito al Parlamento Europeo sul tema ‘Sicurezza Collettiva e Ambiente’, dopo aver operato in un gruppo di riflessione sulla proliferazione nucleare all’interno del Centre d’Études et de Recherches de l’Enseignement Militaire, il CEREM. Ricercatore associato al GRIP a Bruxelles (sull’impronta delle attività militari e il cambiamento climatico), si sforza di popolarizzare il concetto di ‘sicurezza ecologica’ e di evidenziare i ponti tra sicurezza, ambiente e disarmo. Sitio web: https://athena21.org

Dobbiamo decostruire la logica del martello e del chiodo. Questa constatazione dovrebbe suscitare vocazioni ma, nel frattempo, mentre il pensiero strategico è in panne, la nozione di sicurezza non si è liberata dal giogo militare. E finché la priorità è data alle armi, al loro uso, alla loro sofisticazione, ogni distruzione, incluso l’“infanticidio differito” evocato dal padre della polemologia Gaston Bouthoul, si concluderà con l’accaparramento e lo stupro delle risorse planetarie. A queste tattiche di distruzione si aggiungeranno, nel quadro delle guerre ibride, operazioni volte a dissuadere i civili dal giocare il ruolo loro spettante nel definire ciò che la società dovrebbe difendere e come.


A titolo di spiegazione, sembra opportuno cogliere quanto le élite che ci governano siano intrappolate dalla tecnologia di cui si sono dotate. Essa determina le loro opzioni o, più precisamente, limita il loro margine di manovra, come illustra l’ordine del successore della portaerei Charles-de-Gaulle che rappresenta 42.000 tonnellate di ... gesticolazione diplomatica. L’annuncio di questo cantiere faraonico (e neanche europeo!) conferma la negazione in cui sprofondano coloro che rifiutano di realizzare che la modernizzazione a lungo termine della forza di attacco costituisce uno degli elementi più emblematici per fare dello Stato sovrano un agente di insicurezza suprema.

Ma come scriveva lo psicologo usamericano Abraham Maslow: “Se l’unico strumento a disposizione del potere è un martello, è tentante trattare tutto come se fosse un chiodo” (The Psychology of Science, 1966, una frase spesso attribuita a Mark Twain). Così, poiché coloro che ci governano hanno solo martelli a portata di mano, ogni situazione (simbolizzata da un chiodo) deve essere trattata con il “pugno duro”; ogni perturbatore è necessariamente un nemico destinato ad essere annientato. La formula può sembrare antiquata o superata nella misura in cui l’obiettivo delle guerre future consiste nel controllare e non nel far morire. Il nemico non è sempre quello che si ostenta.

Per assicurare una maggiore sicurezza, bisogna prima designare le minacce credibili e saper fissare le priorità. Eh sì, per parafrasare uno slogan della SNCF, una minaccia può nasconderne un’altra. In un mondo che ha perso ogni razionalità, in cui la maggior parte degli Stati spende di più per la sicurezza nazionale che per l’istruzione dei propri figli, gli indicatori sono inefficaci. Purtroppo, difendere la tesi secondo cui l’analfabetismo e/o la discalculia costituiscono una minaccia maggiore per l’umanità del terrorismo non è politicamente redditizio. Ecco perché alcuni fanno del sensazionalismo omettendo di dire che le vittime del terrorismo sono sei volte meno numerose del numero di morti ai passaggi a livello in Francia (dati 2020).

La distorsione tra percezione e realtà è un mezzo per rilevare l’istrumentalizzazione della minaccia. Ad esempio, la campagna mediatica condotta da Donald Trump, per insinuare che il coronavirus fosse una tattica premeditata da Pechino, non ha permesso di sottrarre centinaia di migliaia di cittadini usamericani alla morte. In ogni caso, alle minacce “fake” si aggiungono falsi allarmi e quindi, risposte inappropriate. Questo fenomeno non è riservato a un solo paese, fosse pure il più imperiale. Allora, che fare?

05/01/2026

They have the hammers, we are the nails; European “defense policy” ignores human security

 Ben Cramer, 5/1/2026
Translated by Tlaxcala

By familiarizing himself with the sociology of Defense at the École des Hautes Études en Sciences Sociales, Ben Cramer gained an introduction to polemology, before joining the Department of Peace Studies at Bradford and then doing his first stint with Greenpeace in disarmament campaigns. As a researcher at CIRPES, he worked on the Swiss militia army—on behalf of the Fondation pour les Études de Défense Nationale. A journalist and former producer of the ‘Fréquence Terre’ program on RFI, he co-hosted the first debate in the European Parliament on ‘Collective Security and Environment’ in 2008; after having been involved in a think tank on nuclear proliferation within the Centre d‘Études et de Recherches de l‘Enseignement Militaire, the CEREM. As an associate researcher at GRIP in Brussels (on the footprint of military activities and climate disruption), he strives to popularize the concept of ‘ecological security’ and highlight the bridges between security, environment and disarmament. Website : athena21

 


We must deconstruct the logic of the hammer and the nail. This observation should spark vocations, but in the meantime, while strategic thinking is stalled, the notion of security has not freed itself from the military straitjacket. And as long as priority is given to weapons, their handling, their sophistication, any destruction, including the ‘deferred infanticide’ evoked by the father of polemology Gaston Bouthoul, will result in the appropriation and rape of planetary resources. To these tactics of destruction will be added, in the context of hybrid wars, operations aimed at dissuading civilians from playing the role incumbent upon them in defining what society is supposed to defend and how.

By way of explanation, it seems wise to grasp how much the elites that govern us are trapped by the technology they have acquired. It determines their options or, more precisely, limits their room for maneuver, as illustrated by the order for the successor to the aircraft carrier Charles-de-Gaulle, which represents 42,000 tons of ... diplomatic gesticulation. The announcement of this (not even European!) megaproject confirms the denial in which those who refuse to realize that the long-term modernization of the strike force is one of the most emblematic elements in making the sovereign state an agent of supreme insecurity.

But as the USAmerican psychologist Abraham Maslow wrote: “If the only tool you have is a hammer, it is tempting to treat everything as if it were a nail.” (The Psychology of Science, 1966, a phrase often misattributed to Mark Twain). Thus, since those who govern us only have hammers at hand, every situation (symbolized by a nail) must be treated with the “hard line”; every troublemaker is necessarily an enemy destined to be annihilated. The formula may seem “has-been” or obsolete insofar as the goal of future wars is to control rather than to kill. The enemy is not always the one we brandish.

To ensure greater security, credible threats must first be identified and priorities set. Yes, to paraphrase an SNCF slogan, one threat can hide another. In a world that has lost all rationality, in which most states spend more on national security than on educating their children, indicators are ineffective. Unfortunately, arguing that illiteracy and/or dyscalculia constitute a greater threat to humanity than terrorism is not politically profitable. That is why some exaggerate and omit to say that the victims of terrorism are six times fewer than the number of deaths at level crossings in France (2020 figures).

The distortion between perception and reality is a means of detecting the instrumentalization of threat. For example, the media campaign led by Donald Trump, insinuating that the coronavirus was a premeditated tactic by Beijing, did not prevent hundreds of thousands of USAmerican citizens from dying. In any case, to “fake” threats are added false alarms and thus inappropriate responses. This phenomenon is not reserved for a single country, even the most imperial one. So what to do?

De har hammarna, vi är spikarna: den europeiska ”försvarspolitiken” ignorerar mänsklig säkerhet

 Ben Cramer, 5/1/2026
Översatt av Tlaxcala

Genom att sätta sig in i försvarets sociologi vid École des Hautes Études en Sciences Sociales lärde sig Ben Cramer om polemologi, för att sedan gå med i Department of Peace Studies i Bradford innan han gjorde sina första praktiska erfarenheter inom Greenpeace i kampanjer för nedrustning. Som forskare vid CIRPES arbetade han om den schweiziska milisarmén – på uppdrag av Fondation pour les Études de Défense Nationale. Journalist och före detta producent av programmet ’Fréquence Terre’ på RFI, var han med och ledde den första debatten i Europaparlamentet 2008 om ’Kollektiv säkerhet och miljö’; efter att ha varit verksam i en tankesmedja om kärnvapenspridning inom Centre d‘Études et de Recherches de l‘Enseignement Militaire, CEREM. Som associerad forskare vid GRIP i Bryssel (om militära aktiviteters miljöpåverkan och klimatförändringar) strävar han efter att popularisera begreppet ”ekologisk säkerhet” och belysa broarna mellan säkerhet, miljö och nedrustning. Webbplats:https://athena21.org/

Vi måste dekonstruera hammarens och spikens logik. Denna iakttagelse borde väcka kallelser, men under tiden, medan det strategiska tänkandet är i stå, har säkerhetsbegreppet inte befriat sig från det militära tvångströjan. Och så länge prioritet ges åt vapen, deras hantering, deras sofistikering, kommer all förstörelse – inklusive det ’uppskjutna spädbarnsdödandet’ som polemologins fader Gaston Bouthoul kallade det – att sluta i tillägnandet och våldtäkten av planetens resurser. Till dessa förstörelsemetoder kommer i ramen för hybridkrig att läggas operationer som syftar till att avskräcka civilpersoner från att spela den roll som åligger dem i att definiera vad samhället ska försvara och hur.


Som förklaring verkar det klokt att förstå hur mycket de eliter som styr oss är fångade i den teknik de har försett sig med. Den bestämmer deras alternativ eller, mer exakt, begränsar deras handlingsutrymme, vilket illustreras av beställningen av en efterträdare till hangarfartyget Charles-de-Gaulle som representerar 42 000 ton … diplomatiska gester. Tillkännagivandet  av detta (inte ens europeiska!)  megabygge bekräftar förnekandet som de som vägrar inse att den långsiktiga moderniseringen av slagkraften är ett av de mest symboliska elementen för att göra den suveräna staten till en agent av yttersta osäkerhet.

Men som den usamerikanske psykologen Abraham Maslow skrev: ”Om det enda verktyg du har är en hammare, är det frestande att behandla allt som om det vore en spik” (The Psychology of Science, 1966, en fras ofta felaktigt tillskriven Mark Twain). Eftersom de som styr oss alltså bara har hammare till hands, måste varje situation (symboliserad av en spik) behandlas med den ”hårda linjen”; varje störande element är nödvändigtvis en fiende som är ämnad att förintas. Formeln kan verka ”gammalmodig” eller föråldrad i den mån målet med framtida krig är att kontrollera snarare än att döda. Fienden är inte alltid den man viftar med.

För att säkerställa större säkerhet måste först trovärdiga hot identifieras och prioriteringar fastställas. Ja, för att parafrasera ett SNCF-slogan: ett hot kan dölja ett annat. I en värld som har förlorat all rationalitet, där de flesta stater spenderar mer på nationell säkerhet än på sina barns utbildning, är indikatorerna ineffektiva. Tyvärr är det inte politiskt lönsamt att hävda att analfabetism och/eller dyskalkyli utgör ett större hot mot mänskligheten än terrorism. Därför överdriver vissa och utelämnar att offren för terrorism är sex gånger färre än antalet döda vid järnvägskorsningar i Frankrike (siffror från 2020).

Distorsionen mellan perception och verklighet är ett sätt att upptäcka instrumentaliseringen av hot. Till exempel lyckades mediakampanjen som leddes av Donald Trump, som antydde att coronaviruset var en förutövertänkt taktik från Beijing, inte hindra hundratusentals usamerikanska medborgare från att dö. I alla fall läggs till de ”falska” hoten falska larm och därmed olämpliga svar. Detta fenomen är inte reserverat för ett enda land, även det mest imperiala. Så vad ska man göra?

Sie haben die Hämmer, wir sind die Nägel: Die europäische „Verteidigungspolitik“ ignoriert die menschliche Sicherheit

Ben Cramer, 5.1.2026
Übersetzt von Tlaxcala

Durch die Vertiefung in die Soziologie der Verteidigung an der École des Hautes Études en Sciences Sociales eignete sich Ben Cramer Kenntnisse in Polemologie an, um anschließend am Department of Peace Studies in Bradford zu studieren, bevor er seine ersten Erfahrungen bei Greenpeace in den Kampagnen für Abrüstung sammelte. Als Forscher am CIRPES arbeitete er an der Schweizer Milizarmee – im Auftrag der Fondation pour les Études de Défense Nationale. Als Journalist und ehemaliger Produzent der Sendung „Fréquence Terre“ auf RFI moderierte er ab 2008 die erste Debatte im Europäischen Parlament zum Thema „Kollektive Sicherheit und Umwelt“; nachdem er bereits in einer Denkfabrik zur nuklearen Proliferation innerhalb des Centre d‘Études et de Recherches de l‘Enseignement Militaire, dem CEREM, tätig war. Als assoziierter Forscher beim GRIP in Brüssel (zum ökologischen Fußabdruck militärischer Aktivitäten und zum Klimawandel) bemüht er sich, das Konzept der „ökologischen Sicherheit“ zu popularisieren und die Brücken zwischen Sicherheit, Umwelt und Abrüstung hervorzuheben. Webseite: https://athena21.org/

Wir müssen die Logik von Hammer und Nagel dekonstruieren. Diese Feststellung sollte Berufungen wecken, aber in der Zwischenzeit, während strategisches Denken versagt, hat sich der Sicherheitsbegriff nicht aus dem militärischen Korsett befreit. Und solange Waffen, ihr Einsatz und ihre Weiterentwicklung Priorität genießen, wird jede Zerstörung – einschließlich des „verzögerten Kindstods“, wie es der Vater der Polemologie Gaston Bouthoul nannte – in der Aneignung und Vergewaltigung planetarer Ressourcen enden. Zu diesen Zerstörungstaktiken werden im Rahmen hybrider Kriege Operationen hinzukommen, die Zivilisten davon abhalten sollen, ihre Rolle bei der Definition dessen, was die Gesellschaft zu verteidigen hat und wie, wahrzunehmen.


Zur Erklärung scheint es sinnvoll zu erfassen, wie sehr die Eliten, die uns regieren, in der Technologie gefangen sind, mit der sie sich ausgestattet haben. Diese bestimmt ihre Optionen oder, genauer gesagt, schränkt ihren Handlungsspielraum ein, wie die Bestellung eines Nachfolgers für den Flugzeugträger Charles-de-Gaulle veranschaulicht, der 42.000 Tonnen … diplomatische Geste darstellt. Die Ankündigung dieses Megabaustellen-Projekts (und noch nicht einmal europäisch!) bestätigt die Verleugnung, in der jene versinken, die nicht erkennen wollen, dass die langfristige Modernisierung der Schlagkraft eines der symbolträchtigstenElemente ist, um den souveränen Staat zu einem Agenten der Unsicherheit schlechthin zu machen.

Doch wie der US-amerikanische Psychologe Abraham Maslow schrieb: „Wenn der einzige verfügbare Werkzeug ein Hammer ist, neigt man dazu, jedes Problem als Nagel zu behandeln.“ (The Psychology of Science, 1966, ein Satz oft fälschlich Mark Twain zugeschrieben). Da also jene, die uns regieren, nur Hämmer griffbereit haben, muss jede Situation (symbolisiert durch einen Nagel) mit der „harten Tour“ angegangen werden; jeder Störer ist zwangsläufig ein Feind, der vernichtet werden soll. Die Formel mag „von gestern“ oder überholt erscheinen, da das Ziel künftiger Kriege eher in der Kontrolle als im Töten liegt. Der Feind ist nicht immer der, den man propagiert.

Um größere Sicherheit zu gewährleisten, müssen zunächst glaubwürdige Bedrohungen benannt und Prioritäten gesetzt werden. Ja, um einen Slogan der SNCF zu paraphrasieren: Eine Bedrohung kann eine andere verbergen. In einer Welt, die alle Rationalität verloren hat, in der die meisten Staaten mehr für nationale Sicherheit als für die Bildung ihrer Kinder ausgeben, versagen die Indikatoren. Leider ist es politisch nicht gewinnbringend, die These zu vertreten, dass Analphabetismus und/oder Rechenschwäche eine größere Bedrohung für die Menschheit darstellen als der Terrorismus. Deshalb übertreiben manche und verschweigen, dass die Opfer des Terrorismus sechsmal weniger zahlreich sind als die Toten an Bahnübergängen in Frankreich (Zahlen von 2020).

Die Kluft zwischen Wahrnehmung und Realität ist ein Mittel, um die Instrumentalisierung von Bedrohungen aufzudecken. Beispielsweise hat die Medienkampagne von Donald Trump, die andeutete, das Coronavirus sei eine vorsätzliche Taktik Pekings, nicht verhindern können, dass Hunderttausende US-Bürger starben. Jedenfalls gesellen sich zu den „falschen“ Bedrohungen auch falsche Alarme und somit unangemessene Reaktionen. Dieses Phänomen ist nicht auf ein einzelnes Land beschränkt, selbst wenn es das Imperialste ist. Was also tun?

31/05/2024

TUCKER CARLSON
Jeffrey Sachs: The Untold History of the Cold War, CIA Coups Around the World, and COVID’s Origin

Professor Jeffrey Sachs is the President of the UN Sustainable Development Solutions Network and Director of the Center for Sustainable Development at Columbia University. He is the author of many best selling books, including The End of Poverty and The Ages of Globalization.